Min farfar Ivan Gustavsson

Den här berättelsen handlar om min farfar och de som fanns före honom på hans pappas sida. Det innebär att ni får ta del av vem farfars pappa var, hans farfar, hans farfarsfar och så vidare.

Berättelsen kan kanske vara spännande för er som på något sätt har släktband till mig och min farfar. De flesta uppgifterna är hämtade från kyrkböcker som jag släktforskat i men jag har också fått information från levande släktingar. Förutom släktforskningen har jag försökt att samtidigt med beskrivningen av personerna och deras liv, också berätta om saker som hände i omvärlden och hur det var att leva på den tiden.

Lennarth min pappa f.1939

Vi börjar med min pappa som föddes den 26 september 1939. Hans föräldrar Ruth och Ivan bodde då i Marielund, Bissdrågen i Ova. Enligt prästens notering skedde förlossningen på Skara BB. Familjen flyttade efter några år till gården Krokstorp i Fullösa på Kinnekulle. Där växte pappa upp tillsammans med sin lillasyster Maj-Lis.

Ivan min farfar f.1912 d.1985

Min farfar var snäll, glad och rund. Det är i alla fall så som jag minns honom. Han gillade att samla på gamla saker, hela källaren var full. Han gillade också att odla grönsaker, tomaterna var alltid rekordstora. Grönsaker delade han gärna med sig av till oss andra. Mina minnen av farfar och farmor är från när de bodde på Sveagatan 7 i Götene. Enda gångerna då jag såg farfar vara arg var när ungdomar i kvarteret pallade frukten i hans trädgård. Han tyckte om att se på fotboll på TV och gillade att fika, farmor bakade mycket fina och goda kakor. Jag minns när jag ibland sov över natt hos dom att vi på kvällen drog ned rullgardinen för köksfönstret, sen brukade farmor baka våfflor. Jag minns också att jag till frukost fick smörgås med ost och att farmor och farfar skar osten med en liten kniv i riktigt tjocka skivor.

Min farfar föddes den 28 november 1912 på gården Lilla Aspelunna i Ova församling, Skaraborgs län. Det är samma år som de Olympiska spelen genomförs i Sverige på ett nybyggt Stockholms stadion. Han föddes som nummer fem i syskonskaran av elva barn, definitivt ett mellanbarn. Den 22 december döptes han till Gustaf Ivan Gustafsson. Faddrar vid dopet var snickaren Karl Isaksson och hans hustru, boendes i Samängen, Hangelösa. När farfar var liten så gick han i Knorrens skola i Hangelösa. Han berättade om en lärare som var väldigt sträng och elak. Om barnen inte gjorde som de blivit tillsagda så straffade han dom. Han kunde be att eleven skulle öppna bänklocket och lägga sina fingrar på kanten. Sen slog han med locket ned på fingrarna.

Farfar gifte sig 1938 den 19 mars i Hangelösa kyrka med min farmor Ruth Gustavsson. Ruth var född den 8 januari 1918 i Skånings Åsaka. Tyvärr finns inget bröllopsfoto av farmor och farfar. När de gifte sig arbetade farfar som dräng på gården Ähle, Broby. Farmor var bosatt på Aspelunna. Jobbade hon kanske på gården, eller bodde hon där på grund av att hon var förlovad med farfar?

Först bodde de i Ova, När min pappa Lennarth föddes den 26:e september1939, står farfar som lägenhetsägare Marielund, Bissdrågen, Ova. Gården låg nära lilla Aspelunna i Ova på gränsen till Hangelösa. I hushållet finns 1941: Ivan som benämns som torpare, hans hustru Rut Margareta och sonen Bengt (min pappa Lennart) samt änkemannen och pensionären, före detta ladugårdskarlen Ernst Ludvig. Han var min farmors pappa, då 68 år och änkeman sen sju år tillbaka.

Familjen flyttade sedan till gården Krokstorp i Fullösa på Kinnekulle. Där föds två döttrar. Första dottern föddes då pappa var fyra år, den 11 september 1943. I kyrkboken är barnet noterat som dödfödd utan namn eller kön. Jag har hört berättas att hon föddes hemma, att hon föddes i sätesbjudning och att hon dog under förlossningen. Barnmorskan som fanns med ville inte tillkalla läkare i tid, men kanske var hon redan död innan. Begravningen skedde den 19 september. Hon är begravd på kyrkogården i Fullösa men graven saknar gravsten. Den 27 februari 1945 föds sedan min faster Maj-Lis Margareta, även hon föds hemma och denna gång gick förlossningen bra.

Fotot nedan är taget framför Krokstorp i Fullösa. På bilden står farmor och farfar i mitten tillsammans med min pappa Lennarth. Vid farfars sida står hans pappa Herman och vid farmors sida hennes pappa Ernst Ludvig.

Farfar arbetade vid järnvägen och vaktade under några år också järnvägsövergången i Fullösa. Jag har hört att han ofta kände sig orolig för att något skulle hända där järnvägen korsade bilvägen. På bilden syns farfar längst till vänster.

Senare flyttade farfar och farmor till Sveagatan 7 i Götene. Farfar fortsatte att arbeta som banarbetare för SJ.

Historien om min farfars förfäder sträcker sig långt bakåt i tiden. Jag har kunnat spåra ned till i början av 1600-talet. Det är ungefär så långt man brukar komma vid släktforskning i Sverige eftersom kyrkböcker finns bakåt tills dess. Historien började med Lars, han som var pappa till Petter, som var pappa till Johannes, som var pappa till Lars, som var pappa till Johannes, som var pappa till Gustav, som var pappa till Herman som var pappa till Ivan som var min farfar. Nio generationer bakåt i tiden sträcker sig denna berättelse. Vi fortsätter nu med farfars pappa Herman.

Herman min farfars pappa f.1880 d.1951

Min farfars pappa hette Gustaf Herman Gustavsson. Herman föddes den 11 januari 1880 i Norra Fågelås församling utanför Hjo. Familjen bodde då på gården Islebo där fadern var statare. Herman hade sju syskon. En bror dog redan året innan Herman föddes i scharlakansfeber, endast ett år gammal, brodern som dog hette också Herman. Farfars pappa Herman var nummer sex i barnskaran och hade två yngre bröder. En av de yngre bröderna dog endast tio dagar gammal. Totalt uppnådde sex av de åtta barnen vuxen ålder.

När Herman är tio år flyttar familjen till Mellangården (Millomgården) i Ljungstorp, Varnhem (20 oktober 1890). Familjen bestod då av föräldrarna, Herman, hans bror Nils Viktor som då var sex år och systerdottern Jenny Wilhelmina som var tre år (dotter till systern Amanda Sofia som födde barn ung och ogift). Redan knappt två år senare, den 9 maj 1892 flyttar familjen vidare till Mariedal, där fortsatte Herman sin uppväxt som tonåring och gick senare i faderns fotspår när det gällde yrkeskarriär. År 1900 kan man se att Herman arbetade som dräng på gården Erstorp i Ova. I kyrkboken står det att Herman gjorde värnplikten 1901.

År 1906 har Herman tagit över sin pappas jobb som ladugårdsföreståndare på Mariedals slott och gifter sig med Elin Kristina Fred från Stymne i Skånings Åsaka. De gifter sig den tredje juni 1906 i Skånings Åsaka kyrka.

Elin föddes den 24 november 1882 i Löfrödjan, Stymne, Skånings Åsaka. Samma år införs 6-årig skolplikt i Sverige. Elin hade tre systrar och en bror. Brodern utvandrade under några år till Amerika men återvände till Sverige i början på 30-talet. Elin var bara 10 år när hennes mamma dog. Eftersom hon var äldst i syskonskaran så kan man tänka sig att hon tidigt fick lära sig att ta ansvar och hjälpa till i hemmet. Fadern gifte senare om sig. När Elin var 16 år så flyttade hon från Skånings Åsaka till gården Bissdrågen i Ova för att ta arbete som piga. 1903 flyttade hon från Skara stad till mejeriet i, Mariedal i Ova där hon blev mejerielev samtidigt med sin lillasyster Anna Alfrida Fred. Det var kanske här och då i Ova som Elin och Herman träffades. Elin föder elva barn med ett till två års mellanrum och tar hand om hemmet samt hjälper till med djur och jordbruk. 1924 då hon är 42 år gammal föder hon sitt sista barn en dotter. Alla barn utom ett levde till vuxen ålder.

År 1910 bor Herman i ladugården på Mariedal med hustrun och två barn, Nils Harald tre år och Edit Maria ett år, samma år föds också ett litet gossebarn som dör efter endast två dagar, dödsorsak okänd. 1920 arrenderar Herman Lilla Aspelunna, Ova, en liten gård på andra sidan av Mariedalsskogen, nu finns åtta barn i familjen. Huset finns inte kvar idag, på tomten står ett nytt hus. Men nedan på fotot syns Herman och Elin med några av de elva barnen framför det gamla huset där de bodde.

Herman benämns som ladugårdsföreståndare fram till 1918 då han omnämns i kyrkoböckerna som arrendator på Lilla Aspelunna. Tillsammans fick Herman och Elin elva barn.

1907 den 29 juni föds Nils Harald d.1978
1909 den 13 januari föds Edith Maria d.2004
1910 den 28 april föds ett gossebarn ej döpt, dog den 30 april och begravdes 5 maj. Dödsorsak finns inte angiven i kyrkboken.
1911 den 24 april föds Erik Herman d.2003
1912 den 28 november föds Gustaf Ivan d.1985. Min farfar.
1914 den 1 oktober föds Ernst Ragnar, d.1982
1916 den 4 juli föds Märta Ingeborg,
1918 den 7 april föds Harry Valdemar, d.2009
1920 den 27 juli föds Hugo Lennart, d.2005
1922 den 17 maj föds Elsa Linnéa,
1924 den 22 september föds Margit Ingegerd,

När min pappa döptes den 22 oktober 1939 var Herman och Elin faddrar på dopet. Den 23 mars 1951, 71 år gammal, dör Herman på gården Lilla Aspelunna i Ova. Elin dör 1967 när jag är ett år gammal. Efter att hon blivit änka bor hon hos sonen Harry på Stora Brännebo, en gård i närheten av Lilla Aspelunna.

Gustaf farfars farfar f.1843 d.1927

Man kan nog säga att farfars farfar Gustaf blev betydelsefull för oss på flera sätt. Det är efter hans förnamn som efternamnet Gustavsson blev till. Det var också han som bidrog till att släkten hamnade i Mariedal i närheten av Lundsbrunn där jag bor. Han hette Anders Gustaf Johansson och arbetade under en tid som ladugårdsföreståndare på Mariedals slott.

Gustaf föddes den tredje Mars 1843 på gården Agetorp i Synnerby utanför Skara. Det fanns åtta barn i familjen och Gustaf var nummer fem i syskonskaran. Gustaf döps dagen efter sin födelse och faddrar är två personer som också bor på Agetorp, Lars Petter Larsson och hans hustru Anna Carlqvist.

1867 arbetar Gustaf 24 år gammal, som dräng på gården Herrslätt i Västra Gerum. Han träffar då Brita Maria Karlsdotter (född i Norra Vånga den 2 oktober 1842) som är piga på Kilagården. Det lystes mellan drängen på Herreslätt Gustav Johansson och pigan på Kilagården Brita Karlsdotter den 1, 8 och 15 september 1867. De gifte sig den 10 november samma år och hade Anders Svensson och Maja Greta Jansdotter i Backgården uti Öttum som vittnen. Närvarande vid giftermålet var även hennes far Karl Johan Larsson i Skattegården uti Öttum. [E:1 Synnerby].

Dottern Amanda är född året därpå i december 1868 i Öttum. När andra barnet Johan föds 1870 är familjen inhysta under Kilagården. När de varit gifta i fyra år så får de sitt tredje barn, dottern Mathilda (1872). Mellan åren 1874-1878 bor familjen inhysta på Kilagården på Lilla Kålltorp i Västra Gerum, där föds dottern Hilma 1874 och sonen Herman 1877. Då har Gustaf och Brita varit gifta i nio år. Gustaf är statare på Lilla Kolltorp, där familjen von Hofsten/Sparre bor. Familjen flyttar den 19 oktober 1879 till Islebo, Norra Fogelås församling strax utanför Hjo. Troligen var det Britas bror Karl som ordnade plats på Islebo åt sin svåger.

Statarbostaden på Islebo i Fågelås uti Västergötland. Ladugårdsförmannen hade under ett par generationer bostaden vid det övre högra fönstret på den gavel som vätte mot ladugården (foto T.Hedberg).

Statkarl med hustru och fem barn, tre män och fyra kvinnor flyttar enligt husförhörslängden. Under tiden i Hjo arbetar Gustaf åt Greve Gustaf Sparre på Almnäs. I december dör tragiskt nog lille Herman, endast ett år och sju månader gammal i scharlakansfeber. Året därpå 1880 föds ytterligare en son som också döps till Herman, han blir min farfars pappa. Hjalmar Hilbert föds 1882 men avlider tyvärr endast tio dagar gammal. Ytterligare en son, Nils Viktor föds 1884 och blir den sistfödde av de åtta barnen.

En händelse som säkert också skakade om familjen var 1887 då dottern Amanda blir gravid och föder en liten flicka Jenny Wilhelmina. I kyrkoboken står ”Moder ej gift fyllt 19 år. Dotter i Islebo”. Gustaf och Maria kommer fortsatt att ta hand om den lilla flickan.

Erik Svensson (barnbarn till Gustaf) berättade följande: ”På Islebo lagård var det arbetsamt på den tiden. Morfar fick köra vatten till kreaturen från en källa som låg långt bort med tjur och med den fick han också köra mjölken till Wrångebäck där det fanns ett mejeri. Där ystades den världsberömda Vrångebäcksosten. Senare byggdes ett mejeri på Almnäs omkring 1900 men det blev nedlagt det också”.

Greve Gustaf Sparre af Söfdeborg var född i Norra Fågelås på Almnäs 1834. Han övertog 1861 skötseln av Almnäs vilket han fortsatte med fram till 1886. Två år senare köpte han Mariedals slott och rustade upp den vid köpet medfarna egendomen. Mariedals slott ägs fortfarande av släktingar till greven. Gustaf Sparre tillhörde riksdagen som ledamot för ridderskapet och adeln. Han var också verksam vid hovet som kammarherre och tjänstgjorde hos drottning Lovisa. Vid flera tillfällen fick han en förfrågan från Oscar II om att bli regeringschef, vilket han tackade nej till. Efter 1905 var dock hans politiska karriär i princip över. Han dog den 4 september 1918. Greven var synnerligen intresserad av järnvägsnätets utveckling och beskrevs som en flärdfri person, saklig och med förmåga att medla i olika frågor. Den mångårige vännen Tamm beskrev honom som älskvärd, godlynt, solig, humoristisk och naturälskande, hans personliga eftermäle kretsade mer kring värden som sunt omdöme och ärlighet än glänsande begåvning.

År 1890 köper Gustaf halva östra skiftet Bomanslyckan, Mellomgården (el. Millomgården) i Varnhem. ”Ägare av denna södra del av skiftet är nu Anders Gustaf Johansson på Mariedal” (Mariedals slott ligger i Ova socken, mellan Skara och Götene). Den 2 oktober flyttar Gustaf med fru och två av barnen till Mellomgården. Barnen som flyttar med är Herman 10 år och Nils Viktor 6 år. På samma adress finns också en flicka på tre år, Jenny Wilhelmina Johansson (f.1887) skriven. Jenny står som ”ensam” men är dotterdotter till Gustaf och Brita Maria.

Familjen bor ett par år i Bomanslyckans stuga, som senare rivs då de låter flytta byggnaderna för att uppföra det som sedan blir Melltorp/Millomgården. Under byggnationstiden i maj 1892 flyttar familjen temporärt till Mariedal i Ova församling några år. Gustaf blir ladugårdsföreståndare på Mariedal och familjen blir skriven på ladugården. I inflyttningslängden står att innanläsning och kristendomskunskap är godkänd. När greve Gustaf Sparre af Sövdeborg köpte Mariedals slott 1888, så ville han att Gustaf skulle följa med för att bli ladugårdsföreståndare där.

År 1892 flyttade Gustaf, Brita och deras familj med familjen Sparre till Mariedals slott i Ova församling. Erik Svensson berättade vidare: ”Min morfar (Gustav Johansson) skötte ladugården på Islebo. Han kom i Sparres tid och var där till omkring 1880 då Sparre ville ha honom till Mariedal när lagårdsförmannen där blivit ihjälstångad av en tjur. Tjuren fick morfar leda in till slakteriet i Skara”.

Tydligen skall Gustav inte ha trivts alls under sin tid i Mariedal. Det både söps och fördes ett sånt liv på Mariedal att Gustav lämnade platsen så snart han kunde eftersom han inte tyckte om sådant leverne. Det var då som han köpte Melltorp. Men på äldre dagar ångrade han sig lite och trodde att han fått det bättre om han stannat då ”han inte fått gjort annat än å slita ont sen dess”.

År 1892 flyttar dottern Hilma till Mariedal men flyttar tillbaka till Hjo redan året efter. År 1894 flyttar också sonen Johan till Mariedal efter att ha varit bosatt i Norra Fågelås och sedan ha varit rekryt i Helsingborg.

Kan det kanske vara Gustaf som är den äldre mannen på fotot taget i Mariedal?

1899 härjar mjältbrand på Billingen. Mjältbrand är en infektionssjukdom som drabbade både människor och djur. För att få slut på epidemin så letades alla döda djur upp och grävdes ned. Det var mycket folk ute i skogarna och letade. Vid infarter till städerna upprättades vägspärrar. På infarten till Skövde fick alla som passerade tvätta skorna eller fötterna för att inte bära med sig smittan. På Billingen brändes en stuga upp där både kvinnan som bodde där och hennes ko hade dött i mjältbrand.

Vid sekelskiftet då Gustaf är i 57-års åldern bestämmer han sig för att flytta tillbaka till torpet på Billingen. Det är då Gustaf, hans hustru Brita och deras dotterdotter Jenny Wilhelmina som flyttar. Flyttdatum är lite oklart, olika uppgifter på olika ställen, detta kan bero på att Gustaf ägde torpet på Billingen samtidigt som han bodde på Mariedal. ”Ägarfamiljen flyttar tillbaka till Varnhem den 1/11 1895. De har då under tiden flyttat stugan och ladugård ett bra stycke in från vägen och byggt upp det som idag kallas för Millomgården – de kallade det för Melltorp”.

Sonen Herman (min farfars pappa) får ta över jobbet som ladugårdsföreståndare på Mariedals slott, endast 23 år gammal. Det sägs att Gustaf inte trivdes i Mariedal. Den första arbetsuppgiften han fick när han kom dit som ladugårdsföreståndare var att leda en tjur till slakt i Skara. Tjuren hade attackerat den förre ladugårdsföreståndaren så han avled av skadorna. Man kan ju bara tänka sig hur det kändes att få ta hand om tjuren, han var nog ganska modig. Gustaf ska ha sagt att folket i Mariedal söp mycket och det var ofta slagsmål, det tyckte han inte om. Kanske var det därför han inte stannade kvar där utan återvände till torpet på Billingen.

Jenny Wilhelmina bor kvar hos sina morföräldrar tills hon är 14 år gammal år 1901, då hon flyttar tillbaka till Hjo. Jenny dör där ensamstående 67 år gammal, 1954.

1904 var järnvägen mellan Skara och Skövde klar, då började societeten från Skövde att bygga stora sommarhus i Ljungstorp.

Ytterligare en fosterdotter får bo hos Gustaf och Maria. Det är Judith Elisabeth Mann född 27 december 1906 i Göteborg. Hon är fyra år när hon kommer till Melltorp. Hon flyttar in 15 november 1907 knappt ett år gammal och bor kvar tills 1921, då hon flyttar tillbaka till Göteborg.

När familjen bor på Melltorp, bryter det första världskriget ut 1914. Alla kyrkklockorna ringde i Sverige vid tidpunkten, säkert hördes de också i Ljungstorp..

Familjen utökas ytterligare, år 1920 finns på Melltorp förutom Gustaf, Brita och Judit en man vid namn Karl Johan Henrik Lindqvist jordbruksarbetare född 1893 i Norra Vånga. Kan han ha varit anställd som dräng? Enligt församlingsboken flyttar sonsonen Karl Johan Henrik Lindqvist (f.1893) hit 18 september 1902, nio år gammal. Hans mor är Karolina Magnusson 30 år gammal. Kan en av Herman och Marias söner vara far till Karl Johan Henrik? Han flyttar 1910 men kommer tillbaka igen 1914. Karl Johan Henrik avlider den 15 april 1923. Dödsorsaken är lungtuberkulos och det finns en anteckning i kyrkboken om att han vårdats på Stora Ekebergs lungsanatorium där han också avlider.

Melltorp uppåt Billingen, paret framför torpet skall föreställa Gustav Johansson f 1843 med sin hustru Brita Karlsdotter f 1842. Tavlan gjord av Maja Larsson

Brita avlider 83 år gammal i en hjärnblödning 1925. Gustaf säljer då torpet Melltorp till Johan Apell. Kanske får Gustaf ägare och brukare av Melltorp bo kvar tills sin död 1927? Gustaf dör av ålderstyning i Norra Fågelås, 84 år gammal den 20 maj 1927. Kanske vistades han där hos något av sina barn efter att han blivit änkling. Gustaf och Brita finns begravda på Varnhems kyrkogård vid Varnhems klosterkyrka. Gravstenen finns fortfarande kvar (2018).

Johannes min farfars farfars far f.1792 d.1853

I mars 1792 blev Gustav III skjuten på en maskeradbal av Anckarström och den franska revolutionen pågick för fullt. Då föddes Johannes Larsson den 10 augusti i Synnerby. Föräldrarna var Lars Johansson och Annica Nilsdotter som bodde på rusthållet Aggetorp.

Ett rusthåll kallades en gård som indelats till kavalleriet. Rusthållare kallades den som ägde gården. En rusthållare skulle ställa upp med ryttare, häst och utrustning och gjorde detta istället för att behöva betala skatt. Kronan ansvarade för att soldaten fick vapen (musköter, värjor, pistoler, pikar etc). Rusthållarna hörde till det högsta skiktet i bondeståndet.

Troligtvis tar Johannes över sin föräldragård när han är vuxen. Han gifter sig 36 år gammal den 7 september 1828 med den då 22-åriga Maria Nilsdotter. Då är han dräng på Agetorp och hon är piga på Koltorp? Först sju år senare får de sitt första barn, han står då som hemmansägare på Aggetorp. Man kan undra varför det dröjde så många år innan första barnet kom.

Den som gjorde noteringarna i Synnerbys kyrkbok vid denna tid hade sannerligen ingen tydlig handstil. Det är tyvärr slarvigt och hafsigt nedtecknat, vilket gör att det är svårt att läsa.

År 1843 bor på Aggetorp Johannes, hans hustru Maria Nilsdotter (född 1806 i Synnerby) och fyra barn. Året efter enligt husförhörslängden bor på samma ställe Johannes, hans hustru och barn. Dessutom finns där en änka inhyst vid namn Maria. Totalt får de sju barn.

Lars-Petter
Carl f.1835-05-21
Lotta f.1838-07-05
Anna Christina f.1840-11-12
Anders Gustaf f.1843-03-03 min farfars farfar
Nils f.1848-01-01
Anna Louisa f.1851-04-04

Johannes avlider den 28 maj 1853, två år efter att den sista dottern fötts. Han är då 61 år gammal och begravs den 5 juni i Synnerby. Dödsorsaken är bröstsjukdom, det visar sig att samma dödsorsak är angiven även för hans far och farfar. Man kan undra om det var någon form av ärftlig sjukdom eller bara en slump. Enligt bouppteckningen efterlämnade han hustru, fyra söner (Lars-Petter, Carl och Anders Gustaf) och tre döttrar. Endast sonen Lars-Petter är myndig. Två kor, en kalv, en gammal häst, två får med lamm. Tillgångarna bestod av 569 kronor och skulderna 125 kronor, kvar i dödsboet för maka och barn att dela på var 444 kronor.

Lars som var farfars farfars farfar f.1756 d.1816

Lars Johansson föddes den 21 december 1756 som var ett skottår. Kanske fick han sitt namn efter sin farfars far som också hette Lars. Lars föddes i Synnerby där föräldrarna bodde på Aggetorp. Fadern Johan (Johannes) Falck och modern Ingrid Hansdotter.

Han växte upp på gården Aggetorp, rusthållet verkar ha varit en gård som ärvdes i flera släktled. Lars gifte sig 1792 med Annica Nilsdotter (född 1772-03-26 i Synnerby). George Washington hade nyligen blivit Amerikas första president (1789) och Carl Michael Bellman hade just gett ut Fredmans epistlar (1790).

Lars och Annika bodde på Aggetorp och fick tillsammans sju barn.

Johannes f.1792
Nils f.1795
Britta-Maja f.1798
Anna f.1800
Anders f.1804 d.1804
Lars-Peter f.1808
Inga f.1811 d.1812

Lars dog 1816 då han var 60 år gammal.

Johannes som var farfars farfars farfars far f.1723 d.1783

Johannes Pettersson Falck föds under en tid som i Sverige kallas för frihetstiden, anledningen var att kungens makt minskade jämfört med tidigare. Johannes föddes i Synnerby som son till soldaten Petter Stare med hustrun Lisa, och döptes den 28 juli 1723 i Synnerby. Faddrar var Anders Arfwidsson, Anders Olofsson, Petter i Kroken? Och Ingaborg Persdotter.

Johannes Pettersson kallas Falck-Skallstedt [enligt annan persons släktforskning] men jag har bara hittat honom med namnet Johannes Falck. Johannes var kavallerist och rusthållare i Aggetorp.

Johannes vigdes den 26 oktober 1750 i Synnerby med ett år yngre pigan från Agetorp, Ingrid Hansdotter. Morgongåvan utlovades till 30 lod (396 gram) silver. Morgongåvan kan ses som en form av änkepensionsförsäkring, pengarna fick inte röras av kvinnan förrän mannen var död. Man slutade med tvång på morgongåvor i slutet av 1700-talet i Sverige. I december 1756 föds första barnet, sonen Lars.

Gustav III blir kung 1772 och återinför kungamakten genom en kupp.

I husförhörslängden för 1775-1797 står det att Johannes med hustrun Ingrid och barnen bor på gården Aggetorp i Synnerby.

Lars f.1756
Petter f.1763
Ingrid f.1765
Christina f.1768

1754 byggdes korskyrkan i Synnerby men redan 1770 brann tornet och taket ned. Tre år efter branden skrev församlingsborna till kungen Gustav den III och bad om att det skulle göras en riksinsamling för att bygga upp och om kyrkan igen. 1772 påbörjades ombyggnationen och den nya kyrkan stod tillbyggd och klar 1775.

Johannes dör den 13 januari 1783 i Aggetorp. Han är då bara 59 år gammal och dör av huvud- och bröstfeber. Kanske dör även han av turbekulos precis som hans far tidigare gjort? Han begravdes den 29 januari samma år i Synnerby. Sonen Lars är 27 år när pappan dör och har ännu inte bildat familj.

Petter som var farfars farfars farfars farfar f.1691

Petter ibland kallad Petrus och ibland kallad Pehr Stare föddes den 2 mars 1691 i Torkelsgården (eller Torkelstorp?), Synnerby. Hans föräldrar hette Lars och Anna. Han döptes den 6 mars samma år och hans faddrar var: Hustru Ingrid Bengtsdotter, Eriksdotter, Jon sd Nils Biörk. [C:1 Synnerby]. Handstilen i kyrkboken är inte så lätt att tyda, vissa namn blir gissningar mer än sanning.

Petter (Pehr) Larsson blev soldat år 1714 när han var 22 år gammal. Petter fick då efternamnet Stare. Soldat Stare tillhörde Livkompaniet i Västgöta kavalleriregemente. Han var bosatt i Brogårdens rote i Synnerby socken [Soldatregistret: VG-01-0092-1714]. Generalmönsterrullorna (från indelningsverket) anger som rotehållare Håkan Andersson (bonden som ansvarade för soldaten) för kavalleristen Petter Stare. [KrA: Västgöta kavalleriregemente 528; 1714-1715].

För att bli godkänd som soldat vid rekryten krävdes:

Äga frejd och kroppsstyrka
Vara utan lyten, fel och bräckligheter
Ej under 17 och ej över 25 år (från början ej över 36 år)
Minst 165 cm lång
Äga försvarlig kristendomskunskap

Ofta blev någon av knektens söner i sin tur soldater. Då soldaten antagits gav kompanichefen honom ett särskilt soldatnamn, helst kort och koncist så att det inom kompaniet inte skulle finnas två soldater med samma namn. Namnen kunde vara av positiv karaktärsdrag, med anknytning till naturen (som Stare och Falck) eller med anknytning till roten, byn eller socknen (mycket vanligt). Efterträdaren fick ofta samma namn även om de inte var släkt.

Regementet deltog i det stora nordiska kriget mot Danmark-Norge 1710-1718. Kanske var Petter med och krigade i Norge eller Danmark. Petter fortsätter att vara soldat under flera år. När tre år har gått 1717 så finns det en beskrivning av hans häst i de gamla militärarkiven. Hans häst beskrivs då som ett åtta år gammalt brunt sto utan tecken, samt att hästen har starkt spatt på högra bakfoten och haltar. Den måste därför kasseras och auktioneras bort på mönstringen. Året därefter har han en ny häst som är ett svart, 10 år gammalt sto utan tecken. Detta är samma år som Karl XII stupar vid Fredrikshald i Norge, 1718. Det vore ju spännande om vår gamla släkting fanns med där. I och med kungens död tar också den svenska stormaktstiden slut.

När Petter är 31 år (1722) får han nya rotehållare som heter Anders Olufsson och änkan Ingrid Bengtsdotter med Styvson Jon Nilsson. Vid nästa mönstring blir det åter en ny häst eftersom den gamla är död. Denna gång också ett sto, som är sju år gammalt och grå med vita fötter. Rothållaren Jon Nilssons änka Elin Ivarsdotter försålde sin 1/4 i munderingen till adjutanten Bengt Udd den 20 augusti 1725. 1729 utrustades ryttaren av Anders Olofsson, änkan Ingrid Bengtsdotter och adjutant Bengt Udd. Den sistnämnde försålde sin fjärdedels mundering till trumpetaren Nils Liungberg år 1727. Petter Stare hade nu hunnit bli 38 år gammal med 15 tjänsteår bakom sig. Senare, år 1729, anges torpet som vakant, kanske hade då Petter tjänat färdigt som soldat.

Petter Stare gifte sig först med Lisa, även kallad Lisbetta i kyrkböckerna, men jag har inte funnit giftermålet antecknat i Synnerby församlings vigselbok och vet därför inte vilket år de gifte sig. De fick en son vid namn Johannes år 1723 och verkar inte ha fått några fler barn. Det kan ju bero på att Petter var ute i kriget och hustrun kanske var kvar ensam hemma. Lisbetta (Lisa) dog år 1738 i Skelycka, Synnerby. Petter gifter om sig igen samma år bara några månader efter att Lisa dött. Han gifter sig den 26 november 1738 med Britta Andersdotter. Det troliga är att hans nya fru jobbade hos honom som piga och att giftermålet skedde av praktiska skäl. De gifte sig i Synnerby kyrka och i morgongåva utfästes 30 lod (396 gram) silver och Charta Sigillata (stämpelpappersavgift) var betalt med 16 smt. De fick en dotter vid namn Maria år 1747 i Skelycka.

När yngsta dottern endast är tre år dör Petter Stare. Han är då 56 år och tio månader. Han dör på grund av lungsot (tuberkulos) som gjort honom utmärglad. I dödboken står: ”som legat siuk på tredje året af hosta och en swår trånsiuka”, han har med andra ord varit sjuk i flera år. Petter var vid sin död bosatt på Skelycka, Synnerby. Petter Stare begravdes den 14 januari 1750 i Synnerby.

Lars min farfars farfars farfars farfars far f. i mitten av 1600-talet

Längst bak i tiden hittar vi Lars, jag vet väldigt lite om honom. Han föddes troligtvis någon gång i mitten av 1600-talet. Kyrkböckerna i Synnerby sträcker sig bara bakåt i tiden till 1686.

Tiden för då Lars föddes finns därför inte med. Men han finns omnämnd vid tiden för sonen Petters födelse 1691.

De flesta människorna vid den här tiden var bönder som levde på landsbygden. Adeln hade fortfarande stor makt och bestämde över folk och bönderna var ganska maktlösa. Kyrkans makt hade just börjat ifrågasatts och kungens makt växte sig starkare. Men religion var fortfarande en viktig del av människornas liv och i kyrkorna predikade prästerna för folket om hur de skulle leva sina liv och uppföra sig inför kungen och Gud. 1600-talet kallas ibland för ”lilla istiden” då klimatet var betydligt kallare än idag. Det var tufft att leva och döden fanns ständigt närvarande som en naturlig del av livet. Nästan hälften av alla som föddes dog innan de hann fylla tjugo år och det var inte många som blev riktigt gamla.

Jag tror att Lars var bonde och troligtvis handlade hans vardag om att ta hand om jordbruket. Årstiderna gjorde att bönderna vissa perioder också hann med andra saker som till exempel att bygga och laga redskap, väva och underhålla husen. Extrapengar kunde bönderna tjäna genom att tillverka och sälja hemslöjd eller att jobba med skogsarbete. Jag vet att Lars var gift med en kvinna som hette Anna. Det var troligtvis Anna som skötte om djuren, barnen och hushållet. Som kvinna var man enligt lagen underkastad mannen, innan man var gift var det ens pappas lag som gällde och efter giftermålet var det makens. Det var bara som änka som kvinnor kunde vara självständiga men bara om kvinnan hade en god ekonomi.

År 1654 avgick drottning Kristina och följdes på tronen av sin kusin Karl X. Den här perioden i Sveriges historia mellan 1654-1718 kallas för den karolinska tiden, då Karl X Gustav, Karl XI och Karl XII, i tur och ordning, var Sveriges kungar. Sverige var en stormakt och var inblandat i flera krig, mest mot Danmark och Ryssland.

Vintern 1658 hade isen lagt sig mellan Sverige och Danmark. Den svenska armén tog en stor risk när den tågade över isen. Isen gick i vågor under tunga kanoner och hästar. Vid ett tillfälle brast den och två kompanier ryttare försvann i djupet. Men resten av trupperna stod till slut som segrare utanför Köpenhamn. I den fred som slöts i Roskilde 1658 tvingade Sverige till sig Bohuslän, Skåne och Blekinge. Men alla krigen gjorde att den svenska statens ekonomi blev dålig. Kungen Karl XI lyckades med borgare och bönders hjälp tvinga adeln att gå med på något som kallades reduktion. Reduktionen innebar att staten tog tillbaka mark som adeln tidigare fått.

En av Sveriges förnämsta adelsmän på 1600-talet var Magnus Gabriel De la Gardie. Han var rik och levde ett lyxigt liv, varje år gjorde han av med summor motsvarande 150 miljoner kronor i dagens penningvärde. Han fick sin rikedom från drottning Kristina och senare också Karl XI som gåvor för att han tjänat staten. Magnus Gabriel De la Gardie är mest känd i Skaraborg för att han byggde Läckö slott. Men han lät också bygga Mariedals slott i närheten av Lundsbrunn, som senare kom att ha stor betydelse för vår släkt.

Under 1600-talet växte den svenska armén kraftigt. När Karl XI fått ordning på ekonomin började han bygga upp armén och upprättade indelningsverket år 1682. Indelningsverket innebar att varje socken skulle förse staten med ett visst antal soldater. En eller flera gårdar gick ihop och bildade rusthåll och rotar som ansvarade för en ryttare, soldat eller båtsman som de avlönade och gav ett soldattorp med lite jord att odla. Bönderna slapp på så sätt själva att bli inkallade som soldater och att de höll med soldater blev som att betala skatt. Genom de indelta soldaterna, som var övade för krig skaffade sig Sverige en kraftfull armé. Eftersom soldaterna och deras officerare bodde i närheten av varandra kunde de snabbt samlas och vara beredda för strid.

I kontraktet med Skaraborgs län 1685 anges: ”Att på rotehemmanets ägor eller byns allmänning bygga åt soldaten en särdeles stuga med loge, lada och fähus samt honom tilldela ett halvt tunnland åker, kåltäppa, liten hage eller ängsstycke av två lass att uppbryta.” Karl den XI anbefallde att stugans ena gavel skulle vara märkt med kompaniets namn och därunder med rotens nummer i röd färg.

De indelta soldaterna i Synnerby tillhörde Skaraborgs regemente, Skånings kompani och Västgöta regemente, Livkompaniet. Det var först 1901 som indelningsverket ersattes med allmän värnplikt. Indelningsverket registrerades i ett stort register som till stor del finns bevarat. Ni har väl märkt att det finns spännande uppgifter därifrån som handlar om våra släktingar.

Det enda vi säkert vet om Lars är att han var gift med Anna och tillsammans fick de sonen Petter. När Petter föddes bodde dom i Synnerby på en gård som hette Torkelsgården. Jag hittar inte gården på kartan men det finns en gård som heter Torkelstorp, kan det vara samma?

Eftersom vi inte vet så mycket om Lars och Anna så ska jag här istället berätta lite om Synnerby. Den här grenen av min farfars släkt har varit ordentligt rotade här under flera hundra år. Synnerby ligger strax väster om Skara. Socknen är beskriven som en ”fruktbar, odlad slättbygd med lite skog i öster”. Namnet Synnerby skrevs 1308 Synderby och kommer från kyrkbyn som betyder ”Söderbyn” eller Södergården. I Synnerby fanns en kyrka som byggdes redan på 1100-talet. Synnerby är moderförsamling i Synnerby, Skallmeja, Västra Gerums, Vinköls och Marums pastorat. Synnerby hör till Skånings härad. Församlingen uppgick år 2006 i Ardala församling och hör nu till Skara kommun.

I Synnerby har man hittad lämningar från stenåldern och boplatser samt en hällkista och domarringar från järnåldern. På kyrkogården i Synnerby finns en sten som togs loss ur den östra vapenhusväggen då den gamla kyrkan revs år 1905. På stenen finns en inskription som säger:

”Kar och Kale reste denna sten efter Verḋ, sin fader, en mycket god tägn”.

Hur långt bakåt våra anor i Synnerby sträcker sig vet jag inte. Men kanske fanns våra förfäder här redan på vikingatiden?

Den här grenen av vår släkt har hållit sig inom ett ganska litet område i Skaraborg. I tabellen nedan finns en sammanställning av de personer som är omnämnda i berättelsen.

Namn	Födelseår	Födelseort	Död år	Död var	Yrke
Ivan Gustavsson	1912	Ova	1985	Götene	Banarbetare
Herman Gustavsson	1880	Norra Fågelås	1951	Ova	Ladugårdsföreståndare
Gustav Johansson	1843	Synnerby	1927	Norra Fågelås	Ladugårdsföreståndare
Johannes Larsson	1792	Synnerby	1853	Synnerby	Hemmansägare
Lars Johansson	1756	Synnerby	1816	Synnerby	Rusthållare
Johannes Falck	1723	Synnerby	1782	Synnerby	Kavallerist och rusthållare
Petter Stare	1691	Synnerby	1750	Synnerby	Soldat
Lars	Mitten av 1600-talet	Synnerby?	?	?	Bonde?

En annan gång kommer jag att berätta om farmors historia och hennes mamma och hennes mormor och de som kom före…..

Referenser

Bengans historiasidor http://wadbring.com/historia/undersidor/synnerby.htm

Lantmäteriets karttjänster https://kso.etjanster.lantmateriet.se/

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet: Synnerby socken

Nationalencyklopedin

Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X

Riksarkivet. N Gustaf A Sparre https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=6197

Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/

Sjögren, Otto (1933). Sverige geografisk beskrivning del 4 Göteborgs och Bohus län, Statens historiska museum: Fornlämningar, Synnerby socken Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9941

Tack!

Jag har fått värdefull hjälp från Torbjörn Hedberg, släktforskare och en avlägsen släkting, barnbarns barn till Gustav Johansson. Han har sin morfar inspelad på kassettband där han berättar om saker som han minns från sin barndom, bland annat berättar han om min farfars farfar Gustav Johansson.