I min tredje släkthistoria följer jag farmors släkt på hennes mammas sida och kvinnorna bakåt i släktledet.
Jag önskar att jag hade haft min farmor här för att kunna fråga henne om hur det var när hon var liten och vad hon känner till om sina släktingar bakåt i tiden. Men tyvärr så dog farmor redan när jag bara var fjorton år och innan dess var mitt släktforskningsintresse så gott som obefintligt.
Ruth min farmor f.1918 d.1980
Ruth Margaretha Gustafsson föddes den 8 januari 1918 i Skånings Åsaka. Föräldrarna hette Ludvig och Ellen. Hennes pappa var statare under Östergården.
Ruth var yngst i barnaskaran av sex barn. Äldsta brodern Aron som var sjutton år äldre hade redan flyttat hemifrån när hon föddes.
Redan samma år som Ruth föddes så flyttade familjen till Frälsegården, Nattorp i Skånings Åsaka. Även där var fadern statare. Nattorp ligger bakom bilskroten i Skånings-Åska.
Året efter, den 7 november 1919 flyttade familjen (föräldrar och fyra barn) till Bräckeborg, Ova, Mariedal. Där växte min farmor upp. Bräckeborg ligger som sista hus på vänster sida efter Mariedals slott, innan den branta backen upp mot Lundsbrunn. Ludvig arbetade som kusk på Mariedals slott.
Senare flyttade familjen till Kroken, Mariedal. Den 19 mars 1938 gifter sig Ruth 20 år gammal i Hangelösa med Ivan Gustafsson (min farfar) som var uppvuxen på Lilla Aspelunna, Ova. Vigselförrättare var Hilding Nylén. När de gifte sig arbetade farfar som dräng på gården Ähle i Broby. Farmor var bosatt på Lilla Aspelunna. Jobbade hon kanske på gården, eller bodde hon där på grund av att hon var förlovad med farfar? De bosätter sig sedan på Marielund, Bissdrågen i Ova, vilket ligger granne med Lilla Aspelunna. Tyvärr finns inget bröllopsfoto av farmor och farfar.
När min pappa Lennarth föddes den 26:e september 1939, står farfar som lägenhetsägare, Marielund Bissdrågen, Ova. I hushållet fanns 1941: Ivan som benämns som torpare, hans hustru Ruth och sonen Bengt (min pappa Lennarth) samt änkemannen och pensionären, före detta ladugårdskarlen Ludvig. Ludvig var min farmors pappa, då 68 år och änkeman sen sju år tillbaka.
Familjen flyttade 1941-1942 till gården Krokstorp i Fullösa på Kinnekulle. Där föds två döttrar. Första dottern (Britta) föddes då pappa var fyra år, den 11 september 1943. I kyrkboken är barnet noterat som dödfödd utan namn eller kön. Jag har hört berättas att hon föddes hemma, att hon föddes i sätesbjudning och att hon dog under förlossningen. Barnmorskan som biträdde ville inte tillkalla läkare i tid, men kanske var hon redan död innan. Hon begravdes den 19 september på kyrkogården i Fullösa. Graven saknar gravsten men ska enligt pappa ha legat direkt på vänster sida. Den 27 februari 1945 föds sedan min faster Maj-Lis Margareta, även hon föds hemma och den gången gick förlossningen bra.
Fotot nedan är taget framför Krokstorp i Fullösa. På bilden står farmor och farfar i mitten, tillsammans med min pappa Lennarth. Vid farfars sida står hans pappa Herman och vid farmors sida hennes pappa Ludvig.
1965 flyttade farfar och farmor till Götene. Först bodde de i ett litet gårdshus bakom sparbanken. Sedan flyttade de till Sveagatan 7. Farfar arbetade som banarbetare för SJ, farmor var hemmafru. Farmor var jätteduktig på att virka och att baka fina kakor. Hon läste mycket och löste ofta korsord.
Farmor dog alldeles för tidigt den 14 november 1980, hon var bara 62 år gammal. Hon ramlade i källartrappen i huset på Sveagatan, det visade sig sen att hon hade ett medfött hjärtfel. Hon är begravd i Götene tillsammans med farfar som avled fem år senare.
Ellen min farmors mor f.1878 d.1934
Ellen Matilda min farmors mamma föddes den 26 oktober 1878 i Skånings Åsaka. Föräldrarna var Johan Svensson 33 år gammal (född i Skånings Åsaka) och Maja Lena Svensson född Andersdotter 35 år gammal (född i Skarstad). Föräldrarna var statare på ett torp under gården Ranåker. Ellen döptes redan dagen efter den 27 oktober. Dopvittnen var Johan August Larsson torpare i Wrå och hans hustru. Kyrkotagning av modern skedde den 12 januari.
Statare
En statare var förr i Sverige en lantarbetare, som fick en stor del av sin lön (stat) i natura av en husbonde (jordägare). Statare anställdes i regel på ettåriga kontrakt. Under den sista veckan i oktober, den så kallade ”slankveckan” var det möjligt för statare att flytta och söka anställning vid andra gods. Det var vanligt att statarfamiljer flyttade ofta. Statare förekom huvudsakligen på större gårdar i södra Sverige och Södermanland; systemet slog aldrig igenom i Norrland. Statarsystemet tog form under mitten av 1700-talet och började under 1800-talet göra torparna överflödiga, även om systemen fanns kvar parallellt under lång tid. Mekaniseringen av jordbruket ledde till att antalet anställda, så även statare, gradvis minskade efter en topp som i statarnas fall inföll under andra hälften av 1800-talet. Förhållandena för statarna var ofta otillfredsställande, vilket ledde till att systemet ifrågasattes och slutligen avskaffades 1945.
Även om statarnas villkor var reglerade i ett bindande kontrakt på ett år (ouppsägligt för båda parter under året) blev vissa statare i det närmaste livegna på de gårdar där de var anställda. På grund av den begränsade kontantlönen förekom det att statare hamnade i skuld hos gårdens butik där olika förnödenheter såldes och inte kunde lösa skulden. Statarhustrurna var formellt inte tvungna att arbeta, men många statare önskade att hustrun skulle kunna få lönearbete på gården för att dryga ut inkomsterna. Ett sådant typiskt lönearbete kunde vara att mjölka kor.
Skånings Åsaka
Skånings Åsaka ligger drygt en halvmil nordost om Skara och rakt norr om biskoparnas borg Brunnsbo. Namnet Skånings Åsaka skrevs 1390 Asaka, det finns flera tolkningar av betydelsen, den nu förespråkade är att det innehåller as, ‘asagud’ och ek(e), ‘ekdunge. Häradssigillet från 1432 sägs vara det äldsta i Sverige. På sigillet finns en stående jungfru Maria med Jesusbarnet i famnen och en liljespira i vänsterhanden. Det finns flera fornlämningar i Skånings Åsaka.
När Ellen föddes fanns redan två döttrar i familjen, Margareta Rebecka 5 år och Augusta Paulina 2 ½ år gammal. Senare får Ellen också tre yngre bröder.
1892 när Ellen är 14 år gammal flyttar familjen till torpet Vadet under Ranåker, fadern benämns nu torpare istället för statare. Den 10 juni 1893 blir Ellen konfirmerad i Skånings Åsaka kyrka och den 11 juni får hon ta sin första nattvard. Godkänd i kristendomskunskap och hennes innanläsning hade betyget ”Väl” vilket finns noterat i kyrkboken.
1897 den 5 november flyttar Ellen Johansdotter torpardotter, 19 år gammal till Järnsyssla, Nedergården, Skara landsförsamling för att arbeta som piga. Gården ligger utanför Skara på andra sidan väg 49 mittemot Brunnsbo. Hon stannar här i flera år fram till december 1900. Någon gång i slutet av året blir hon gravid och det är troligtvis därför hon slutar sitt arbete och flyttar hem till sina föräldrar igen.
1900 den 28 december flyttar Ellen hem till sina föräldrar och den 1 juli 1901 föds hennes son Aron. Aron benämns som oäkta i kyrkboken, fadern är okänd.
1902 i november flyttar Aron ett och ett halvt år gammal tillsammans med morföräldrarna till Sandstugan, Brunnsbo. Ellen stannar kvar på Ranåker som piga när föräldrarna och sonen flyttar.
1903 den 2 november, flyttar Ellen till torpet Kristineberg under Ranåker som är fästmannen Ludvigs föräldrahem. Det står att de gifter sig den 1 november 1903 och att hon flyttade in dagen efter, Ellen var då 25 år gammal.
1903 direkt efter giftermålet flyttade Ellen och Ludvig vidare till Teglunda, Fröslunda i Sunnersberg på Kålland. Även Ellens son Aron fick då flytta med och äntligen igen fick bo tillsammans med sin mamma. Ludvig arbetade där som statkarl. Teglunda gård finns inte längre, men enligt gamla kartor var den belägen mellan Fröslunda och Läckövägen. I hushållet fanns Ludvig, hans hustru Ellen, hennes son Aron och deras första gemensamma dotter Anna Maria som föddes där den 21 september 1904. Inte så långt därifrån bodde vid denna tid min mormors mor som då var 8-9 år gammal, hennes pappa var skomakare, man kan undra om familjerna träffades någon gång?
Detta är starten på en period som måste ha varit otroligt påfrestande för Ellen. Familjen flyttade ofta, det måste ha varit svårt att packa allt bohag och flytta med alla små barn. De blev inte rotade någonstans under de första drygt femton åren av sitt äktenskap. Enligt vad jag fått berättat så var Ludvig hetlevrad och gjorde sig ibland omöjlig vilket bidrog till flera flyttar.
1904 den 24 oktober flyttade familjen till Västermark, Ledsjö utanför Lundsbrunn. Ludvig får arbete som statdräng på gården. Här föds sonen Ernst den 14 augusti 1906. När de flyttade hit så kom de förstås närmre sina föräldrar, vilket kanske ändå kändes bra för Ellen.
1906 den 19 oktober samma år som första gemensamma sonen Ernst föddes så flyttar familjen igen, denna gång till Stockebäck, Skälvum. Här hadde Ludvig också arbete som statdräng. 1908 bor de på Rödjan, Anders-Jonsgården (eller Frälsegården) i Skälvum. Ludvig står som statdräng/torpare. Här föddes andra sonen Nils den 30 juni 1909. Torpet ligger precis där Stenåsskogen börjar. Så här ser det ut idag 2020 (se foton nedan).
1911 den 20 november flyttade de igen, denna gång tillbaka till Skånings Åsaka. De bosätter sig på Östergården där Ludvig är statkarl. På Östergården föds dottern Karin den 27 maj 1913. Strax innan Karin föddes, den 27 januari 1913 flyttade Ellens son Aron då 12 år gammal från familjen, till Skattegården i Våmb utanför Skövde. Han står uppgiven som fosterson där hos Ellens bror Karl Oskar Johansson och hans fru Ida Wilhelmina Karlsson. Paret hade själva redan tre små söner. Jag undrar vad som var anledningen till att Aron fick flytta? Han flyttade sedan tre år sen vidare till Skövde i november 1916. Aron flyttade senare till Stockholm och bosatte sig där. Han var gift med Selma. De fick inga egna barn. Min farmor och Aron höll kontakten med varandra. Jag fick ärva guldörhängen efter Selma när hon dog.
1915 den 30 oktober efter fyra år på Östergården flyttade familjen vidare. Den här gången till Horshaga egendom, Händene utanför Skara där Ludvig blir statare.
1916 den 23 oktober, redan ett år efter förra flytten kom familjen tillbaka till Östergården i Skånings Åsaka som statare. Här föds den 8 januari 1918 min farmor Ruth. Östergården ligger på höger sida på vägen mot Ranåker och Viglunda, där finns flera hus så jag vet inte vilket hus farmor föddes i.
1918 flyttade familjen med fem barn vidare till Frälsegården under Nattorp i Skånings Åsaka. Ludvig står även här som statare.
1919 den 7 november flyttar familjen (alla utom Anna) vidare till Ova. Anna flyttar istället till Stommen, Kyrkebo, Hasslösa för att bli tjänarinna där, men två år senare flyttar även hon till föräldrarna i Mariedal. I Ova bor familjen på Bräckeborg under Mariedal i flera år. Barnen var 13, 10, 6 och knappt två år gamla vid flytten dit, min farmor var yngst.
Ellen och Ludvigs barn:
- Gustaf Aron f. 1901 d.1966 (Ellens son innan äktenskapet, bodde i Stockholm och var gift med Selma)
- Anna Maria f.1904 d.1985 (bodde i Skövde)
- Ernst Haraldf.1906 d.1962 (bodde i Vinninga)
- Nils George f.1909 d.1978 (bodde i Mariestad)
- Karin Mathilda f.1913 d.1974 (bodde i Grästorp)
- Ruth Margareta f.1918 d.1980 (min farmor)
Jag tror att de stannade i Mariedal en längre tid och att Ludvig hade anställning som kusk på Mariedals slott. Det finns dock inte åtkomst till kyrkböckerna i Ova efter 1910. Dock flyttar familjen ytterligare en gång till. När Ellen avlider av en hjärnblödning den 13 maj 1934 endast 56 år gammal, så bor de på torpet Lilla Kroken i Ova. Då var min farmor bara 16 år gammal. Enligt min faster så blev Ellen åderlåten när hon var sjuk, förlorade då medvetandet och vaknade inte upp igen mer.
Ellen fick verkligen flytta mycket under sitt vuxna liv. Jag undrar var Ellen trivdes bäst under alla dessa flyttar? Kanske var det i Mariedal där de blev kvar förhållandevis länge? Det var tråkigt att hon dog endast 56 år gammal och inte hann få se sina barnbarn – min pappa och hans syster.
Ellen är begravd på Ova kyrkogård. Ellens och Ludvigs gravar ligger bredvid varandra på baksidan av kyrkan men de är inte begravda i samma grav.
Maja Lena min farmors mormor f.1843 d.1920
Maja Lena Andersdotter som var Ellens mamma föddes under fattiga förhållanden i Skarstad den 22 juli 1843. Föräldrarna var Anders Håkanson 38 år och Christina (Kjersti) Mattsdotter 45 år. Fadern var stattorpare vid Halla i Hällum. Maja Lena döptes dagen efter födseln, den 23 juli. Vid dopet var Nils Trygg, Catharina Olofsdotter och Cajsa Jönsdotter från Bystorp faddrar.
Senare anges ibland fel födelsedatum på Maja Lena. Det står ofta att hon var född den 29 juli istället för 22 juli. Kanske var hon själv inte säker på vilket datum hon var född. Den 29 juli föddes inga barn i Skarstad så vi kan vara säkra på att det är den 22 juli som är hennes rätta födelsedag.
Maja Lena var föräldrarnas tredje och yngsta barn, de hade två gemensamma söner sedan tidigare. Men där fanns också en storebror till Maja Lena som var mammans son från tidigare äktenskap.
Det låter som att Maja Lena fick ett liv kantat av besvärliga händelser som säkert gjorde att hon många gånger hade det tufft. När Maja Lena är två år gammal lämnar familjen Skarstad och flyttar till Stora Bystorp i Jung där fadern arbetade som dräng. Efter två år i Stora Bystorp flyttar familjen igen till Philegården under Bränneberg en annan gård i Jung där de blir inhysta.
När Maja Lena är bara sju år avlider hennes far 1850, oklart varför. Modern och barnen bor kvar på gården i ytterligare två år. Då händer det tragiska att även Maja Lenas mamma dör. Hon avled i ett slaganfall den 15 mars 1852. Maja Lena är då åtta år, ska fylla nio och hennes bror Carl Johan är sexton år. Familjen splittrades då Maja Lena placerades hos en familj i Motorp under Nyckeltorp i Synnerby. Familjen var soldaten Anton Eriksson Molin, hans hustru och tre yngre barn. Maja Lena har dock otur, även modern i den här familjen dog dessvärre redan fyra år senare, 1856.
1858, två år efter att mamman i fosterfamiljen dog flyttade Maja Lena till en ny familj. Hon är då femton år gammal och hamnar på torpet Sanängen under Simmatorp, Marum. Hon omnämns som flickan Lena Andersdotter. Men redan året efter 1859 flyttar hon tillbaka till Synnerby för att börja arbeta som piga på torpet Rödjan under Entorp. Det står dock att hon är inflyttad från Vinköl, kanske hann hon att bo där ett kort tag innan?
1860 flyttar Maja Lena till Skara. Hon började då arbeta som piga hos änkefrun Beata Sofia Brandt. Adressen var tomt 34, Västra kungshusgatans rote, Skara. Här stannade hon ett år.
1861 i oktober får Maja Lena anställning som piga på torpet Gömta, Lilla Krogstorp under Munstorp i Skånings Åsaka. Här stannade hon i tre år.
1864 byter Maja Lena jobb och började istället som piga på Nilsagården under Karskaby, Skånings Åsaka. Gården ägdes av biskopen i Skara. Detta jobb blir kortvarigt. Redan året efter flyttade Maja Lena vidare.
1865 i oktober bosätter sig Maja Lena på Krogstorp, Wågenborgs rote i Eggby. Även här tjänstgör hon som piga.
Året efter 1866 återfinns hon på gården Falkenberg istället (också Wågenborgs rote, Eggby). Troligtvis så är det här som hon träffar sin blivande man Johan Svensson han arbetar på samma gård som dräng.
Lysning tas ut den 29 september 1872. Enligt Varnhems vigselbok står ”Fästekvinnans äldste broder är giftoman för paret, Carl Johan Andersson i Berg….. … …,lämnat skriftligt medgivande”. De vigdes sedan av komministern i Varnhem den 1 november 1872. Maja Lena är då 29 år gammal och Johan två år yngre. Det är mycket troligt att det är deras bröllopsfoto nedan.
Paret flyttade året efter, 1873 till Berg där deras första barn Margareta föddes den 9 november. Som föräldrar står Johannes Svensson statdräng i Stohlan och Maja Lena Andersdotter. Jag kan inte hitta dom i husförhörslängden i Berg. Kanske kom de aldrig med där då de endast bodde där en kort tid.
Den 13 november 1873 var det år som den nya kyrkan (nuvarande kyrka) i Skånings Åsaka invigdes. Det sägs att det var så mycket folk på invigningen att flera fick stå utanför. Eftersom det bara är några dagar efter att Maja Lena födde barn så var hon säkert inte där men kanske att Johan var på invigningen?
Den lilla familjen flyttade från Istrum den 16 november 1874, till Hagen under Karslätt, Skånings Åsaka. Johan arbetarkarl, hans hustru Maja Lena och deras dotter Rebecka. När andra dottern Paulina föddes 1876 bor de fortfarande där.
1877 flyttar de till Ranåker där Johan blir statare. På Ranåker stannar familjen under en längre tid. Här föds dottern Ellen (min farmors mamma) 1878 och sedan också tre söner.
Maja Lena och Johans barn:
- Margareta Rebecka f.1873-11-09
- Augusta Paulina f.1876-03-26
- Ellen Mathilda f.1878-10-26
- Karl Oskar f.1881-07-30
- Gustaf Richard f.1883-12-10
- Johan Ture f.1888-10-04
Den första telefonlinjen i Skånings Åsaka sattes upp 1880. Då gick den mellan Västermark-Ranåker-Skara. Det var godsägarna på Västermark och Ranåker som satte upp telefonlinjen.
När Maja Lena var 45 år gammal föddes den yngste sonen Ture. Förlossningen var normal och Ture ammades. När Ture var fyra år gammal 1892 så flyttade familjen till torpet Vadet under Ranåker där Johan blev torpare och benämns som fattig. I kyrkboken 1892 efter Ture finns en anteckning ”idiot”, det finns också ytterligare en anteckning ”Intagen å Johannesbergs idiotanstalt”. Ture finns med i förteckningen över sinnessjuka och idioter i Skånings Åsaka husförhörslängd 1892-1899 (se bild nedan). I församlingsboken 1900-1909 står det fortsatt ”idiot” efter Johan Ture.
Johannesberg
Johannesberg var ursprungligen en lantegendom utanför Mariestad, som 1875 köptes av Emanuella Carlbeck. Hon startade där en idiotanstalt, som då blev Sveriges största anstalt för barn med utvecklingsstörning. Anstalten övertogs av landstinget i Skaraborgs län 1883. I början av 1890-talet hade Johannesberg plats för 68 elever. Verksamheten utbyggdes successivt fram till slutet av 1960-talet då det bodde omkring 650 personer i olika byggnader inom parkområdet. Under 1970-talet påbörjades en utflyttning av verksamheten till mindre enheter och i början av 1990-talet stängdes Johannesberg.
Jag var nyfiken på vad som var orsaken till att Ture benämndes som idiot. Jag beställde därför journalkopior från Johannesberg via Regionarkivet. Ture blev intagen på Johannesbergs idiotanstalt för barn i Mariestad den 2 maj 1898, han var då 9 ½ år gammal. Enligt läkarens inskrivningsanteckning står det att Ture hade hydrocephalus ”vattenskalle”. Under spädbarnsåren var huvudet stort i förhållande till kroppen. Han lärde sig att gå först när han var 5 år och att prata först när han var 8 år. Vid 6-års ålder blev han dessutom sjuk i scharlakansfeber med komplikationer som gjorde honom blind på vänster öga.
Vidare i journalen kan man läsa att Ture kunde äta själv och sköta sin hygien själv och att han inte ansågs utgöra en fara för andra. Vid den här tiden var Johannesberg ett skolhem för barn som inte kunde gå i vanlig skola men man inrättade också det som kallades för arbetshem där barnen kunde bo kvar som vuxna. Många personer som blev intagna på Johannesberg blev kvar där livet ut.
Det är oklart hur länge Ture fick stanna på Johannesberg. Den 27 oktober 1903 fanns han kvar där, för då beslutade kommunen i Skånings-Åsaka att han skulle stanna tills föräldrarna kunde redovisa hur de skulle vårda honom hemma. Kommunen betalade för platsen på Johannesberg. Först 1920 finns Ture igen tillsammans med familjen i Skånings-Åsaka (enligt kyrkboken), då är han 32 år gammal. Det är svårt att veta om föräldrarna frivilligt skickade sonen till Johannesberg eller om de blev tvingade till det. Det måste ha varit svårt för alla när han kom tillbaka hem efter så många år. Jag undrar om de åkte och hälsade på honom någon gång och om han fick komma hem på lov?
1900 den 28 december flyttar Ellen (min farmors mamma) hem till sina föräldrar och den 1 juli 1901 föds hennes oäkta son Aron där.
1902 flyttar familjen (Johan, Maja, Gustaf och barnbarnet Aron) igen, då till torpet Sandstugan under Brunnsbo. Här kom familjen sedan att bo under fjorton år. Ellen flyttade inte med, hon stannade kvar på Ranåker som piga.
Uppgifter om Sandstugan finns i Georg Borgs bok om Skånings Åsaka: ”Sandstugan eller Perstorp. Manbyggnad: ryggåsstuga under tak av halm och torv. Uppå skorstenen fanns spjäll. De gick morgon och kväll upp och ned på taket, när de lade över spjället över skorstenen, det syntes märken på torvtaket som en stig. De lade en säck emellan för att lämmen skulle göra tätt. Stugan var indelad i ett rum och bod. Inne i storstugan fanns sparlakansäng (typ av inbyggd säng med förhängen), och i denna hängde en sänghjälpare. Sängen var målad rödbrun. Dagsverkesrätt: en dag i veckan”.
1903 i oktober flyttar sonen Gustaf till Skara. Barnbarnet nu nämnd som fostersonen Aron flyttar i november samma år till Sunnersberg tillsammans med sin mamma Ellen och hennes man Ludvig.
1904 i december flyttar dottern Margareta (senare ”ålderdomshemsföreståndare” i Skånings Åsaka 1914-1922) hem igen till sina föräldrar tillsammans med sin fyraårige son Karl Gerhard Löfgren (född 1900).
1905 flyttar sonen Oskar ”sjukskötare” hem till föräldrarna från Norra Lundby. Han bor där fram till november 1908 då han flyttar vidare till Ranåker.
1920 står det att familjen bor på Sköttlabacken (nuvarande Skyttlabacken) ett torp under Brunnsbo. Troligtvis flyttade familjen dit 1916. Detta blir Maja Lenas sista flytt. Johan står som hyrande före detta torpare. På torpet bor Maja, Johan och dottern Margareta med son Karl Gerhard Lövgren ”studerande”, de båda flyttar i oktober 1920 till Skara. I hemmet finns nu också igen sonen Ture ”idiot” som blivit frikänd från både Johannesberg och värnplikt. Torpet ligger alldeles vid nuvarande motorvägen, på höger sida efter Brunnsbo när man åker från Skara till Skövde. Huset var en ryggåsstuga, omålad med tak av halm och torv. Två fönster, ett på gaveln och ett på framsidan.
Den 29 mars 1920 avled Maja av ”ålderstynande”, hon blev 77 år gammal. Hennes make Johan avled drygt ett år senare, den 12 oktober 1921. I bouppteckningen efter Johan kan man läsa att han efterlämnade sex myndiga barn: Karl Oskar (boende i Viken, Ransberg), Gustaf Rikard (boende i Källstorp, Säfvare), Ture (hemmaboende), Margareta Rebecka (boende i Skara), Augusta Paulina (gift med Johan Säll, Edsvära), Ellen (gift med Ludvig Gustafsson, Mariedal, Ova). Tillgångar: en säng, ett väggur, sängkläder och den avlidnes gångkläder, diverse saker av ett värde på 63 kronor. Skulder: Begravningskostnader 75 kronor. Således en brist i boet på 12 kronor. Bouppteckningen är undertecknad av alla barnen utom Oskar och Ture.
Efter de båda föräldrarnas död 1921, så flyttades Ture till ålderdomshemmet i Skånings Åsaka. Kanske var det hans syster som ordnade med boendet där? Även här benämns han i kyrkboken som ”idiot”, det står också ”ej konfirmerad”. Den 14 augusti 1922 flyttas flera av de boende, så också Ture till Norra Ving enligt kyrkboken men det kan vara fel, jag hittar honom inte med de andra i Norra Ving. Så tyvärr vet jag inte hur det gick för Ture fortsättningsvis.
Maja Lena hade som det låter ett tufft liv. Jag hoppas att de sista åren blev bra för henne, barnen återvände ofta till sina föräldrar vilket kanske visade på en fin familjesammanhållning. Totalt under sin livstid flyttade hon 15 gånger.
Kiersti min farmors mormors mor f.1800 d.1852
Maja Lenas mamma benämns med olika namn i kyrkböckerna, ibland Christina och ibland Kjersti/Kiersti eller Kjerstin/Cherstin. Kiersti Mattsdotter föddes den 30 maj 1800 i Tådene. Föräldrar var Mattias Larsson och Lena Jonsdotter. Paret bor ”Hemma hos fadren Jon på Stommen i Lavad”. Kanske var det hos Kierstis morfar som de bodde?
Senare i kyrkböckerna är födelsedatum och födelseår för Kiersti lite varierande. Ibland står det att hon är född 1798 men detta är troligtvis ihopblandat med hennes första makes födelseår, även födelsedatumen varierar mellan 30 och 31 maj. Födelseorten är också olika, men det beror troligen på att flera församlingar finns dokumenterade i samma kyrkböcker: Lavad, Tådene, Kedum och Tranum.
Kjersti växte sen upp på torpet Brännebacka under Hulan, Backgårdens rote i Lavad (Hulan ligger mellan Gillstad och Häggesled). Kjersti var äldst i syskonskaran, hon fick så småningom tre systrar och två bröder.
”Flickan” Kjersti flyttade 14 år gammal till Örslösa (1814) för att tjänstgöra som piga på Westergården i Gillstad. Det kan inte ha varit lätt att flytta hemifrån så ung och hon flyttade strax tillbaka till föräldrarna igen på Brännabacka.
Därefter (1815) får Kjerstin jobb som piga på Frimanstorp under Almetorp, Lavad. Då detta torp låg under Almetorp precis som Pålen där hennes blivande make bodde, så kanske det var här de lärde känna varandra? Här arbetade hon i tre år tills 1818. Cherstin flyttade då till Måns Håkansgården, Täng, Särestad för att arbeta som piga.
Under flera år arbetade Kjerstin på flera olika gårdar som piga. 1820 flyttade pigan Kjerstin från Täng till Tådene för arbete som piga på gården Hulan. Nästa flytt sker 1822 till Stora Botorp där Kjerstin arbetade som piga.
Flytten gick åter tillbaka till Hulan igen 1824. Kjerstin arbetar som piga på Hulan i Lavad hos fd häradsdomaren Sven Andersson. Det finns en notering i kyrkboken om lysning till äktenskap 1825.
Den 6 november 1825 gifte sig Kjerstin Mattsdotter med Erik Andersson född 2 februari 1798, torpare å Pålen under Almetorps rote.
1825 bor Kjerstin och Erik i torpet Pålen (Påltorpet) som är Eriks föräldrahem. Här föds deras första barn, sonen Andreas den 17 december. Kjerstin är då 24 år. Där föddes också senare i april 1828 en dotter som hette Maja Lena. I husförhörslängden Lavad 1825-1833 sid 55 finns det också en anteckning ”Dessa will Herr Super……. Ej behålla flyttade med attest och våren 1829”. Det låter som att deras husbonde ville bli av med dom, jag undrar varför?
Familjen flyttade 1829 från Lavad till Korpegården i Järpås. Erik nämns här som torpare. Efter ett år flyttade de till torpet Granberget också under Korpegården och den 28 maj 1831 får de ytterligare en dotter, Stina.
1833 flyttar familjen från Järpås till Skarstad. Erik omnämns i kyrkoboken som torpkarl, ärlig och gift. Detta är en flytt som min farmors mormors mor Christina troligtvis kommer att ångra många gånger. Snart kommer en stor tragedi att drabba hennes familj.
I Skarstad, Hällum återfinns familjen som nådehjon på godset Halla. Här föddes det fjärde barnet, sonen Magnus den 16 maj 1834. Samma år inträffar den olyckliga händelsen. En koleraepidemi drabbar Skarstad och Hällum.
Kolera
Kolera är en diarrésjukdom som orsakas av en bakterie. Kolera sprids bland annat med förorenat vatten eller mat. Sjukdomen finns oftast i länder med dåligt fungerande vatten och avloppsrening. Den som har blivit smittad av kolera får vattentunna diarréer och förlorar snabbt stora mängder vätska. Personen blir mycket trött och svag. Ofta får man hög feber och fryser, samt har svåra magsmärtor eller återkommande kräkningar. Smittan sprids bland annat med förorenat vatten eller med mat som inte är ordentligt kokt eller stekt. Koleraepidemier var vanliga i Europa under 1800-talet, bara i Sverige dog vid den första pandemin över 12 000 personer. Mellan 1834 och 1874 rapporterades elva koleraepidemier i Sverige och totalt dog under dessa år omkring 37 000 personer. I Skarstad dog 1834, 31 personer och i Hällum 24 personer. Det finns en minnessten över personerna som avled på kolerakyrkogården vid Rockagården i Skarstad.
I början 1830-talet började socknen att förbereda sig på en kolerafarsot som man hört börjat sprida sig i Europa. En särskild byggnad utsågs till sjukhus (med 10 sängar) och en speciell plats planerades som kyrkogård. Sjuksköterska, sjukbärare, likbärare, baderska och vaktmästare utsågs. Rykten säger att det var en officer från Stockholm som förde med sig koleran till Skarstad. Den förste som smittades var kyrkoherden som officeraren övernattade hos. Kyrkoherden dog 1834. Många invånare i socknen avled av Kolera, 31 personer i Skarstad och 23 personer i Hällum. Då Kolerafarsoten åter bröt ut i riket 1850 klarade sig dock Skarstad utan en enda smittad.
Kjerstins man Erik och tre av barnen avled inom loppet av en vecka i kolera. Först var det Stina 3 år som dog och dagen efter hennes storasyster Maja Lena 6 år. Bara fyra dagar senare dog både maken Erik 36 år och den yngste sonen Magnus endast 3 månader gammal. Dödsorsaken för dem alla var kolera. Endast Christina och sonen Andreas överlevde. Detta måste ha varit fruktansvärt för Christina. Som mamma i familjen var det säkert hon som skötte om de sjuka (om de inte vårdades i sjukstugan). Det innebar också att hon hamnade i en mycket svår ekonomisk situation som ensamstående mamma.
I november 1835 ett år efter den tragiska händelsen så gifte Christina om sig med den sju år yngre Anders Håkansson född 1805 i Vinköl. Hon omnämndes vid giftermålet som änka från Halla och han som dräng på Halla, Hällum. Kanske kände de varandra redan innan Christina blev änka?
Hällum
Hällums socken ligger nordost om Vara kring Lidan med Afsån i nordväst. Invid Lidan, i socknens mitt, ligger Hällums kyrka och strax söder om kyrkan ligger Stora Halla herrgård. I Hällum finns också en ödekyrkogård.
Där fanns en träkyrka fram tills 1860, ca 1 km söder om nuvarande kyrkan. Kanske var familjen där vid flera tillfällen. Hällum ingår sedan 1971 i Vara kommun. Hällum ingår vissa år i Skarstads församling.
Skarstad
Skarstads socken ligger nordost om Vara med Lidan i nordost. Socknen är en uppodlad slättbygd på Varaslätten. Socknen genomkorsas av E20, som i socknens sydvästra del korsas av riksväg 47 (Trafikplats ”Åsen”). Skarstads kyrka ligger mitt i socknen cirka 800 meter norr om E20.
Det finns en hembygds- och sockenbok om Skarstad skriven 1970 som jag köpte på ett antikvariat. I boken kan man läsa att bygden drabbades av en stor missväxt 1930. Den fattigare delen (vilket var den största delen) av socknens invånare befann sig i ett ”beklämmande tillstånd”. Många fick gå med tiggarestaven, ”synbart visade sig deras brist i rysligheten av deras utseende, som liknar den föreställning man plägar sig göra om vålnader från graven”. Protokollfört av biskopen vid tillfället. Först 1848 inrättades fattigvård i Skarstad. I protokollet från den 14 juni 1848 meddelas att ”f.d. fattighjonet Anders Håkansson blivit bestulen alla sina kläder utan att dem återfå”. Han beviljades 3 riksdaler från fattigkassan till klädhjälp. Kan det ha varit Christinas make som omnämns? Sockenstämman gav ibland också bidrag till personer för att de skulle kunna åka till Lundsbrunn och ”dricka brunn” eller bli intagna på det Piperska Välgörenhetsbolaget.
År 1831 beslutades det att man skulle försöka hitta en utbildad barnmorska från Stockholm till socknen. Dessförinnan hade kunniga och erfarna hustrur biträtt vid de fattigas förlossningar. Barnmorskan skulle vara en skicklig, icke till åren kommen nykter person, som även hade insikt i åderlåtning och koppning. Barnmorskan skulle få bo i Wara.
År 1836 får Christina och Anders sitt första gemensamma barn, en son Carl Johan. De bor då fortfarande på torpet under herrgården Halla i Hällum. Anders anges som torpare.
När Christina är 41 år 1839 får de sin andra son Magnus. I kyrkboken står föräldrarna som statfolk vid Halla, Hällum. Efter ytterligare fyra år 1843 föds dottern Maja Lena min farmors mormor. Döpt efter sin döda storasyster.
I Skarstad husförhörslängd 1837-1857 omnämns familjen som statarfolk. Sonen Magnus är överstruken med en kort anteckning ”död”. Vilket innebär att han avled innan 10 års ålder. Halla ägdes vid denna tid av en baron Hamilton.
Christinas barn:
- Anders/Andreas Ericson f.1825-12-17 Lavad
- Maja Lena f.1828-04-30 Lavad d.1834-08-28 (Kolera)
- Stina f.1831-05-28 d.1834-08-27 (Kolera)
- Magnus f.1834-05-16 Hällum d.1834-09-02 (Kolera)
- Carl Johan f.1836-06-08 Halla, Hällum
- Magnus f.1839-05-17 Halla, Hällum (död som barn)
- Maja Lena f.1843-07-22 Halla, Hällum (min släkting)
1845 flyttade familjen från Skarstad till Jung. De bosatte sig på gården Stora Bylstorp. Anders, hans fru Kjerstin, hennes son Anders och deras gemensamma barn Carl Johan och Maja Lena. 1847 flyttade familjen till Philegården under Bränneberg i Jung. Anders omnämns som gift statdräng. Nu är endast de gemensamma barnen med. Här finns också anteckningar i kyrkboken som jag inte lyckats tyda.
Anders avlider den 7 juni 1850, endast 45 år gammal. Dödsorsak finns inte angiven. Det finns dock angivet att han har omyndiga barn och att hans far hette Håkan. Han begravs den 15 juni. Återigen blir Kjersti änka och ensam med små barn.
När Kjerstin Mattsdotter blir änka för andra gången blir hon fortsatt inhyst på Philegården, Bränneberg i Jung. Hon bor där tillsammans med sonen Carl Johan och dottern Maja Lena. Men tyvärr är det inte slut på sorgligheter ännu.
Kjerstin är bara 54 år gammal när hon avlider i ett slaganfall den 15 mars 1852. Det står i dödboken att hon är änka och inhyseshjon under Bränneberg. Hon begravs den 19 mars, präst är Sv.O Gallander. Dottern Maja Lena placeras i fosterhem och sonen Carl Johan börjar tjäna som dräng på Philegården efter moderns död. 1854 flyttar Carl Johan till Örslösa.
Lena min farmors mormors mormor f.1772 d.1849
Lena Jonsdotter föddes den 10 augusti 1772 på Stommen i Lavad. Föräldrar var Jon Svensson och Brita Pehrsdotter. Tyvärr så saknas husförhörslängder för denna tid så jag kan inte hitta mer information än så. Den 19 juni 1799 gifte sig Lena med drängen Matthias Larsson (f.1764-05-26) från Hulan. Morgongåvan bestod av 30 lod silver.
Morgongåva
Ursprungligen var morgongåvan något som skulle trygga hustruns eventuella änkedom. I äldre tider åtnjöt hustrun ej lott i mannens bo och syftet med morgongåvan var att nödtorftigt sörja för hennes underhåll efter mannens död. Morgongåvan var en gåva på bröllopsdagen från mannens föräldrar. Lika arvsrätt mellan man och kvinna infördes först 1845.
När första barnet Kjersti föds så bor de hos Lenas föräldrar på Stommen i Lavad.
I Tådenes kyrkobok finns nedtecknat märkliga händelser efter 1800. Den första händelsen handlar om tre båtar som på eftermiddagen den 3 augusti 1800 gick ut från Kedum till Karsön för att slå. Det blev storm och två av båtarna förliste. En rådig man vid namn Magnus Bengtsson gick ut med båt och lyckades rädda flera personer ur vattnet. Han fick sedan en förtjänstmedalj av kungliga patriotiska sällskapet för sitt hjältemod. Dock drunknade fyra personer 23-årige Jean Bengtsson, 15-åriga Kiersti Bengtsdotter, 16-åriga Lena Svensdotter och 23-åriga Catharina Larsdotter. Det blir ju inte mindre spännande av att jag då jag upptäcker detta i kyrkboken sitter i köket till vår sommarstuga i Källstorp medans regnet smattrar utanför fönstret med utsikt över just Karsön.
En annan olycklig berättelse som finns nedtecknad 1801 gällde pigan Maria Andersdotter som födde ett oäkta flickebarn som hon bragte om livet och begravde i skogen. Grannarna märkte dock detta och fick henne att halvt erkänna. Hon dömdes av häradsdomaren för detta till döden. Dock benådades hon av kungliga majestät som omvandlade straffet till 20 dagars fängelse med vatten och bröd + två års vistelse på tukthus.
Senare var Lena och Matthias bosatta på torpet Brännabacken under Hulan/Backgården i Lavad. På Brännabacka föds ytterligare fem barn.
Lena och Mattias barn:
- Kjersti f.1800-05-30
- Beata f.1802-08-08
- Lars f.1805-01-10
- Maria f.1807-01-18
- Elin f.1811-11-24 d.1828-10-09
- Johannes f.1815-04-08 d.1832-02-18
1814 flyttar Kiersti till Örslösa och 1815 flyttar Beata till Almetorp. Lars flyttar hemifrån 1819 och Maria flyttar till Backgården 1824. Därefter finns bara de två yngsta barnen Elin och Johannes kvar hemma. Elin avlider dock den 9 oktober 1828 i ”Trånsjuka” endast 16 år gammal.
Trånsjuka
Trånsjuka är en dödsorsak som kan ses i gamla kyrkböcker. Det finns flera förklaringar till vad det skulle kunna vara. En del tror att det betyder TBC (lungsot) men det kan också betyda utmärgling eller att man är nervsvag.
Maria flyttar hem från Särestad 1828 men flyttar igen 1831 till Råda. Året därpå 1832 flyttar hon dock åter tillbaka till föräldrahemmet. Kanske berodde det på broderns död.
Johannes avlider också 16 år gammal, den 18 februari 1832 pga ”Nervfeber”. I kyrkboken kan man se att flera ungdomar vid denna tid avlider av samma dödsorsak.
Nervfeber
Nervfeber var fram till 1800-talets mitt ett begrepp för sjukdomar som inte hade något annat kännetecken än att de orsakade allvarlig trötthet, dåsighet och omtöckning ofta med dödlig utgång. Det kan ha varit Tyfus som ibland ofta felaktigt kallades för fläckfeber. En smittsam svår sjukdom orsakad av bakterien Rickettsia prowazekii, som överfördes av klädlöss. Man får hög feber, muskelsmärtor och ett småfläckigt hudutslag. Sjukdomen gynnas av dåliga hygieniska förhållanden och leder obehandlad ofta till döden, men den kan idag behandlas med antibiotika. Sjukdomen skall inte förväxlas med tyfoidfeber, som orsakas av olika salmonella-arter, men sjukdomsbilderna kan likna varandra och begreppet ”tyfus” användes förr om både fläcktyfus och tyfoidfeber.
Den 28 mars 1838 dör Mattias 73 år gammal av ålderdomsbräcklighet. Lena blir änka 66 år gammal. De bor då kvar på torpet Brännabacka. Sonen Lars bor tillsammans med föräldrarna dit han flyttade från Örslösa 1834. Lars tar över torpet efter sina föräldrar.
I oktober 1840 är det lysning (vigsel 29/10) för dottern Maria och soldaten och änkemannen Jacob Roos på ett soldattorp under St.Botorp. Samma år gifter sig Maria och flyttar till soldattorpet under St.Botorp.
Lena bor kvar hos sin son Lars på Brännabacka fram till sin död den 2 februari 1849. Efter lenas död gifter sig Lars med pigan på torpet. Lena blev 76 år gammal och dog av ålderdom. I dödboken står hon som änka och ägare av lägenhet under Hulan. Hon dör tre år innan dottern Kjersti också avlider.
”År 1849 den 12:e februari blef laga bouppteckning hållen efter afvlidna Enkan Lena Jonsdotter Påltorpet Brännorna under Hulan i Lafva socken som döde den 2 i före nämnde månad och efterlämnade 3 barn Son Lars Mattiasson och dotter Kerstin och Maija Mattias döttrar och alla är myndiga och uppgavs egendomen av sonen Lars Mattiasson då den som ende son därav detta tillfalla befanns som följer.”
Att Lena och Mattias bodde kvar i samma torp under många år betyder kanske att de hade det ganska bra trots att de levde under fattiga omständigheter. I bouppteckningen upptogs till exempel ägodelar som: En silverbägare och koppar, en kittel, brännvinstratt och kvarter, diverse järnsaker, plattlägg, väggur, soffa, stolar, bord, trätallrikar, träfat, baktråg, vattenämbar, lakan och duk, kvinngångkläder, flera olika kläder bland annat randiga och i skinn. En järnaxelvagn, en plog, en släde. Kreatur som uppräknas var en prickig ko och en brun dito och får med lamm. Byggnaderna bestod av ett manhus och en ladugård.
Total summa inventarium var 144,31 riksdaler.
Begravningskostnaden var 16 riksdaler. Lena verkar inte haft några skulder, pigan fick ersättning i form av ull, skor och kläder. Utgifterna slutade på totalt 32,10 riksdaler. En viss andel gick till de fattiga i Lavad. Kvar blev 112,21 riksdaler. Det står ingenting om hur dessa fördelades. Gick allt till Lars eftersom han var man? Bouppteckningen är undertecknad av sonen Lars och av dottern Marias make Jacob Roos, samt av en änkeman (jag kan inte tyda namnet) kan det ha varit Beatas man, hon är ju inte omnämnd i bouppteckningen?
Brita min farmors mormors mormors mor
Jag vet bara att hon hette Brita Pehrsdotter och att hon borde vara född någon gång i början/mitten av 1700-talet. Brita var gift med Jon Svensson. Husförhörslängder saknas men jag hittar Brita och hennes man i födelseböckerna då de blir föräldrar. De bor hela tiden på Stommen i Lavad och benämns som bondfolk.
Brita och Jons barn:
- Andreas 1765-04-06
- Olof 1767-03-25
- Petter 1769-08 08
- Lena 1772-08-10
- Magnus 1775-04-04
Susannes historia 